Igår fick hundarna "egentid" med sin matte. Det är ju modernt nu för tiden att ge sina barn egentid. Jag tror faktiskt att det är viktigt inte bara för barn utan även för hundar och andra intelligenta husdjur, men även för vuxna människor att emellanåt verkligen bli sedda! Lyssnade på, med den andres fullständiga uppmärksamhet och  närvaro. Hur ofta händer det egentligen?

Vi gick i skogen och när de är ensamma kan de gå lösa hela tiden.  Är de lösa tillsammans kan de starta jaktleken och då hinner jag inte med . Upp på stora stockar och balansera på stenmurar, leta efter godis i träden och träna lite "fritt följ", springa efter en pinne eller leta upp bollen eller sätta sig bredvid  mig när jag sätter mig och njuter av skogsdofterna på en mossbeklädd sten.

"Gå omkring och nosa....hmm det har minsann gått en älg här... och så plötsligt har matte försvunnit... Hahaha, hon är återfunnen! Där står hon bakom trädet igen och då har hon alltid lite godis att bjuda på."  

JAG uppskattade verkligen egentiden jag fick av mina hundar och jag såg i deras ögon att det gjorde de också... Livet är gott att leva!